Ständigt bemöts man av denna fråga. Och jag är nog inte den enda det knyter sig i magen på när man inte vet vad man ska ge för svar. Panik och ångest! Man känner sig dålig, eller i alla fall jag känner mig dålig. Det känns framförallt som att den som frågar tycker att man är det. Man förväntas veta precis och ha en plan minst över de närmsta 5 åren, minst, "jag ska plugga arkitekt på Chalmers, sen ska jag göra si och så och tjäna multum. Hmm?!.. Vad är det för fel på att säga att man inte vet? Eftersom man kan göra PRECIS vad man vill (jo, bara man vill så går det) så borde det väl inte vara så konstigt att inte veta. Snarare vanligt! Det är ju inget lätt beslut när det väl kommer till kritan. Tänk, att inte ha några måsten, vilka möjligheter det finns då egentligen. I alla fall så har jag lovat mig själv att sluta ha ångest över det hela och istället tänkta positivt. Se möjligheter och inte problem! Efter studenten kan jag göra precis vad jag vill, och det ska ärligt talat bli riktigt roligt, men framförallt skönt. Visst, det är lite skrämmande att efter 12 år (nej vänta, 13 blir det ju för sjutton :S) i skolbänken inte känna samma trygghet när man vaknar upp varje morgon och vet att man ska till skolan och träffa sina kompisar och lära sig nya saker. Men samtidigt så är det ett nytt skede i livet. Ett nytt skede som alla kliver in i förr eller senare och det som skiljer oss åt är bara i vilken riktning vi väljer att gå. Tryggheten man haft under skoltiden kommer säkert tillbaka när man bara fått nya rutiner på sitt nya jobb eller sin nya skola eller vad man nu än väljer att göra :) det tvivlar jag inte på. Det handlar om rätt inställning och att våga ta för sig!! 
WIIEE! Det är naaaaaaaaaajs! Och som jag längtar nu!

Studentvecka, tack!

Förresten, just nu är jag mycket inne på Göteborg. Jag älskar staden och människorna och allt annat. Men dessvärre faller inte snön där så ofta.. geeh! Men det är ganska lång tid kvar, och jag gissar på att jag kommer ändra mig både en, två och tre gånger :)

PÖSS