Nio mil tog jag mig igenom i måndags då jag åkte Öppet spår. Och jag lovar, nio mil ska man inte underskatta.. det var jobbigt både fysiskt och mentalt. Är glad att jag klarade det.

Vi var inte så tidiga till starten i Sälen så när vi ställde oss i kön var det cirka femtusen personer framför, det var inte precis så man ljublade där man stod och frös. Ville mest bara komma iväg.. men när klockan passerade 07.00 och starten gick så flöt det faktiskt på rätt bra.. passerade startlinjen fem minuter senare och sen var det bara att försöka ta sig framåt och förbi så många som möjligt. Gick rätt smidigt att åka mellan och längst ut i kanten och trackla sig framåt. Dock inte så smart att ouppvärmd hetsa uppför den kilometerlånga startbacken, just då.. En mil senare var det fasen värt det.

Kunde börja åka i bra tempo och hitta bra ryggar vilket var ganska spännande :). Flöt på bra första tre kontrollerna, i Evertsberg hade bindingarna frusit fast (klassiska pilot), inte såå kul.. Magkrampen smög sig på mer och mer också, anade att det var sportdrycken som spökade så jag drack i fortsättningen mest vatten eller eventuellt lite blåbärssoppa. Blev bättre med magen men bindningen fortsatte jäklas hela vägen till Eldris, sjukt irriterande.. Kroppen kändes dock bra tills ryggen gav upp och låste sig så att det inte gick att åka korrekt på något sätt, och jag lovar er att tekniken är avgörande när man är trött. Kan man inte åka ut går det tungt om man är trött, då är tekniken viktigare än man tror. En gubbe gav mig choklad som tröst för ryggen, det var snällt :).

Är riktigt nöjd med första halvan av loppet, bra flyt och tekniken satt där den skulle. Skidorna var grymma också, Elias hade gjort ett bra jobb med våra skidor, fästet kan jag ta åt mig äran för själv faktiskt ;)..

Grymt roligt att ha åkt loppet. Nästa år ska jag åka riktiga vasan, för nu vet jag att man iallafall klarar av nio mil.

:)